Hon är vår goda, stränga mor Som livet outgrundligt stor Vår sanna värld, vår verklighet Det enda vissa som vi vet Allt annat är blott villa Kan ej vår oro stilla När hon när, när dig, livets mor Då värms ditt hjärta och du tror på sol och vår Då lever du som ej har levat intill nu Då är du till i världen, i hemmet när härden. Då blommar det, ditt släktes träd. På jorden leva skall din säd Du är ej längre bara du Ditt väsen sig förvandlar nu Din stam skall sig förgrena Du är ej till allena